Nu ser alla vad jag sett länge

Nu äntligen börjar det fokuseras på oss icke-bloggare. Ja, inte mig så klart men det har till sist börjat diskuteras till vilken nytta bloggare är. Man börjar prata om att inte jämföra bloggeri med journalistik, till vilken, eller vems, nytta bloggar är. Hur många som egentligen följer någon blogg eller som skriver en.
Alex Schulman "Den onödiga bloggen" gjorde avbön häromdagen i DN. Nu är det flera som tror att hans inlägg bara var att marknadsföra sig själv, inte behöva stå till svars för 1000apor, att det är en kupp och att han misskrediterar ungdomars behov av modebloggar och liknande. Jag tänker inte ens försöka ta ställning till vad hans uppsåt var. Det är ointressant, det viktiga var att det började storma bland bloggarna när de insåg att de var ifrågasatta. Bland annat Viktor Barth-Kron inlägg om att bloggar är underhållande men inte mycket mer har också fått på tafsen. Linda Skugge hänger på bloggarnas försvarsställning. I kriget mellan bloggare och icke-bloggare är det inte vapenvila. Utan fullt krig och den som har mest vänner på sin blogg vinner.
Inte någonstans är det någon som sätter sig ner och undrar: har inte båda en plats här på jorden?
Om vi nu är några som upptäckt att kejsaren inte alls har några kläder på sig utan är naken så är väl det ok. Fortsätt tycka att kejsarens nya kläder är jättefin men försök inte få mig att tro att bloggeriet slår ut all journalistik värt namnet. Och jag håller absolut inte med att om du inte har en blogg så är du ingen.
Vilka människor är det som bloggar? Det har Magnus Orest skrivit ett inlägg om i Newsmill där han vill bevisa att Schulman gick vilse i bloggdjungeln. Tro f-n det. Vem ska skilja på päron från äpplen i den frukträdgården?
Förresten, glöm för all del inte bort att läsa kommentarerna som finns på ovanstående inlägg. De kan faktiskt vara hur roliga som helst.
Och nu undrar du så klart hur står det till med mig i mitt hem. Tack jättebra, semestern har börjat, solen skiner, barnen är brunbrända och dyker i poolen. Med tanke på modebloggarna så måste jag nu erkänna att jag bär Ellosjeans på mig. Sitter bra och kostar inte så mycket. Och middagen blir nog hämtpizza med någon hemsk sallad.

Alex Schulman

Michel Jackson är död, jag har haft halsfluss, Alex Schulman har fått ett dotter och tar steget ut från garderoben för att kungföra bloggandets inflytande på gammelmedia inte har någon som helst betydelse. Vilket jag gillar. Trots att hans blogg gått med x miljoner i förlust så inser han faktum att bloggar är icke-lästa, icke-viktiga och framför allt det finns få eller inga som ens gitter att läsa bloggar. De fortsätter att lita på gammelmedia och varför? Kan det vara så att man trots allt litar mer på journalister än bloggare. Att man har en känsla av bloggare har ett dolt agenda, att de vill tjäna pengar, att de ger f-n i att kolla källor och att de inte bryr sig om att vara kritisk? Visst ge mig bloggar på hur man lagar fläskpannkaka, vad som är inne just nu, vilkén kändis som är mest diskuterad? De har jag ingen svårighet att lita på. De kan säkert sin sak. Om om det gäller djuplodande journalstik, om det gäller grävande reportage - så nä. Då är alla bloggor så ute

Jaha, vad mer får jag veta? Javisst, vad frukosten bestod av, vem som hämtar dina barn från dagis, vad du tänker äta till middag och när dina barn måste sova. För att du ska hinna med att blogga.

Men vadå? Ingen läser ju det här ändå. Min icke-blogg verkar bara gå hem hos mig sjlälv.Fast nu funderar jag på om jag inte ska flytta över den tilll Aftonbladets blogg. Där får man ju graits pr och där verkar det ju som om allla läser allt skit som finns i bloggosfären.

För oss som inte syns

Det finns många bloggare som aldrig blir lästa. Min ickeblogg är en av dem. Man måste då ställa sig frågan varför? Inte bara varför ingen läser dem utan varför man fortsätter att skriva.
Självkritik i detta sammanhang är viktigt. Skriver jag om saker som intresserar folk, har jag ett anslag i mina texter som lockar människor att komma tillbaka, hittar människor överhuvudtaget min blogg "där ute"?
I dag ska jag skriva om heminredning och trädgård. Det intresserar mig. Jag letar mycket på nätet om just det här och jag handlar också mycket via nätet. Eftersom jag är så himla lat så sitter jag hellre framför datorn än går i affärer.
För inte så många år sedan var det nästan fult att handla på postorder. Man skulle skämmas rejält om man hämtade ut ett paket där det stod Ellos, Josefssons, Jotex eller liknande på. Idag har många postorderföretag insett just detta och jobbar hårt för att visa på motsatsen. Det vill säga att de har massor med grejor som passar massor av människor. Både Ellos och Josefssons har en rejält modern sida med mycket kläder och heminredning som är väl så inne. Och för bara några tior extra kan du dessutom få varorna levererade till dörren.
Eftersom jag har en liten trädgård och bara vill ha en lättskött sådan med häftiga plantor så har jag handlat exempelvis palmer hos Palmkungen, bambu hos Isgrannatorp, småplantor hos Odla eller bara sökt på köpa växter på nätet.
Vad det gäller heminredning och möbler köpt via nätet så finns där ett flertal affärer som säljer rätt prisvärdiga möbler, här hittar du några: Furniturebox, Sköna hem har gjort en inventering över de som säljer möbler och inredning via nätet.

Midsommarafton - tänka sig

Då tänkte jag närmare redogöra för vad vi ska ha på vårt dukade bord. Det sägs att vi ska få fint väder så ute måste vi ju sitta då. Vi ska faktiskt äta - håll i dig nu: Nypotatis, matjesill och som efterrätt (drumvirvlar) jordgubbar. Är det inte fantastiskt så säg. Dansa runt midsommarstången undrar du säkert nu? Absolut. Våra barn gillar att dansa. Inte jag så mycket men visst - jag ställer upp. Här visar jag hur man kan binda en midsommarkrans.
Det sägs att man ska länka mycket om man ska få sin blogg läst. Eftersom jag nu inte skriver för andra utan bara för mig och min familj så stör det mig inte att ingen läser mig. Jag har också lagt till en räknare på min blogg. Fyra stycken så här långt, jag är de fyra.
Men vem vill läsa bloggar? Skrivs de flesta för de närmast sörjande eller är det en journalistdröm som bara genom bloggen kan komma till uttryck? Jag googlade på "vem vill läsa bloggar", jag fick upp fyra svar varav den enda intressanta länken inte fungerade. Innebär det då att ingen, förutom jag då, som ifrågasatt bloggars nödvändighet.
Om jag bara letar på bloggar får jag upp 12.500.000. En rejäl tankevurpa där va?
Det finns ett antal bloggare som skriver några år och sen är det inte kul längre. 1000 apor exempelvis lägger ju ner. Alex Schulman ska bli snäll och skriva böcker i stället. Han har ju precis skrivit en om hans legendariska pappa och för första gången upptäckte svenskarna att han inte är så elak som han varit i sin blogg exempelvis. Vilket uppvaknande.
Elaka bloggar - jag letar efter det också på Google. Här hittar jag exempelvis En elak jävel. Han är elak mot arbetsförmedlingen, politiker och så vidare. Sen har han dessutom det stora uppdraget och förtroendet att utse veckans tönt. Sen får vi inte glömma bort Arga lappen
Denna person har förstått att det här med sura lappar i tvättstugor och så vidare måste tas upp en nivå så om vår fantasi tryter när vi ska skriva sura lappar så kan bloggen ge oss inspiration. Och har vi väl inte alla längtat efter denna källa?
Sen är det någon människa som ägnar sitt liv (?) åt att kritisera TT-texter.
Men tänk om jag nu skulle koncentrera mig på att hitta bloggar som jag faktiskt gillar. Ackackack.
Mymlan lär alla bloggnoviser att bli bloggproffs. Det är säkert bra, för de 95 procent av Sveriges befolkning som varken skriver eller läser bloggar. På Aftonbladet kan du hitta henne tips och råd. Här vill hon också att vi stöder Iran och dess befolkning när de protetsterar mot det senaste valet som de anser var valfusk. Hur var det nu - ska inte journalister vara neutrala. Nej, säger i alla fall Mymlan. Fast... skrollar man ner lite grann så ser man att hon länkat till en källkritiskt artikel. Tack för det.

Vi är inte direkt populära - jag inte alls

Det finns ett flertal som har mycket att säga om bloggare. Som har åsikter om bloggares ambition att ta över journalisternas roll. "Det behövs inga betalda journalister när bloggandet kommer igång"- är ett mantra som många kör med. Nähä... "Journalister har mist sitt förtroende hos allmänheten och bloggarna tar över". Jaha... "Den som inte vill dela av sig med sina bokstäver är bara snål, dum, gammeldags och dryg". OK... "Tidningar kan lika bra lägga ner redan nu för ingen läser dem". Jaså.
Den här skillnaden finns mellan bloggare och journalister:
De flesta journalister har ett antal yrkesregler de måste följa. Du kan läsa mer om dem här.
Bloggare har inga som helst yrkes- eller etikregler de måste följa. De kan skriva vad de vill, när de vill. De kan anklaga kreti och pleti för både det ena och det andra och i värsta fall - det vill säga aldrig - kan de bli åtalade för bland annat personangrepp. Bloggare kan lägga ut bilder på mördade barn utan att det blir några eftergifter. Journalister hade aldrig gjort något liknande.
Det finns många, många skillnader mellan journalister och bloggare. Det finns journalister som bryter mot de etiska reglerna lika ofta som de byter kalsoner (eller trosor), det finns journalister som inte kan så mycket om vissa ämnen som bloggare, det finns journalister som förtjänar att deras läsare sviker dem.
Och det finns bloggare som skulle sälja sin mor på Blocket för att bli lästa. Kosta vad det kosta vill. Det finns bloggare som får betalt för att tycka till om olika varor, ämnen och händelser.
Ska vi då komma fram till att bloggare och journalister är i ungefär samma läge - vissa kan man lita på och vissa kan man inte tro på. Jo, vi gör så för skojs skull. 50 procent av vardera grupp är tillförlitliga. Ifrågasätt de andra procenten, ställ frågor, var kritisk, kolla vidare på nätet, ta reda på mer. Fråga dig om han eller hon har någon hemlig agenda och så vidare.
Ha samtidigt i minnet att 50 procent av journalisterna trots allt har yrkesregler som de måste hålla heliga. Vilket de också gör. Hur många procent av bloggarna har yrkesregler som de respekterar till fullo?
Läs förresten den här artikeln. Gitter du inte läsa allt så skrolla ner till det andra ps:et. Här finns ett par formuleringar som faktiskt säger ungefär som jag.

Svin - det finns några därute

Har du tänkt på vad folk skriver i bloggar eller svarar i olika blogginlägg? Blir du aldrig störd av just det? Att det finns människor som hellre rackar ner än berömmer? Att det finns människor som hellre tar äran åt sig än att ge den till någon annan? Att det finns personer som säger att "nu jävlar kom jag på något nytt" medan "nyheten" gått att läsa på x antal sidor sedan tidigare. Patetiskt? Absolut. Jag undrar också vem de tror att de lurar. I dagsläget är det vansinnigt lätt att i exempelvis Google slå på vissa inlägg. Att där se "vem som var först" och vem som följer. Överraskningen är att många "bloggare" vill se just sitt inlägg som en stor sak medan det finns andra som skrivit om just det här i flera år. Men inte fått synas. Den vinner som har flest länkar till sig, oavsett. Den vinner som ser sig som den "förste" utan att vara det. Den vinner som säger precis allt som flertalet sagt tidigare men som inte vill länka. Om jag kommer på att köttbullar innehåller köttfärs.. Hur unik är jag då? Trots att jag för 5000 fler sidvisningar än originalet? Kan jag ta äran åt mig att jag varit duktigare på att tagga inlägget? Kan jag leva på att mitt inlägg läses av fler? Kan jag stå för att jag är den som har receptet på mammas köttbullar`?
Så klart inte, men vi har ett flertal i bloggosfären som tror just det. Patetiskt? Absolut.
I bloggosfären eller med ett populärare namn hänga på alla andra. Att låta det se ut som att det här är din idé, trots att originalet kom från USA eller någon i Norrland. Att låta oss tro att just du är unik i dina upptäckter. Jesse, vad det finns många sådana.

En lugn fredagkväll med storm

Hoppsan, nu är det ju så att jag inte har något att skriva om på min blogg. Hur gör då alla andra, även de måste ju ibland tänka samma sak: jaha, vad ska jag nu säga. Eller har folk alltid något att skriva om. Har de ett så intressant liv att de är övertygad om att "vi andra" är nyfikna.
Det undrar jag.
Men jag får väl forcera fram något... Vädret - nä. Fredagkvällen i soffan - nä. Vad ska vi göra i helgen - vem kan vara nyfiken på det. Relativitetsteorin - det undrar jag om någon vill höra min åsikt om. Barnuppfostran - nähä.
Då får jag väl fortsätta mitt letande i bloggdjungeln.
Vad är jag intresserad av - journalistik, trädgårdar, heminredning, litteratur, historia, filosofi och egentligen mycket annat. Ska jag skriva om det - vill du veta vad jag tycker om ovanstående ämnen. Tror inte det - men ok då, då skriver jag för min egen skull. Det är väl alltid kul att kunna läsa om sig själv på nätet. Speciellt om man har skrivit för sig själv.
Ett sätt att bli upptäckt som bloggare är att skriva om sex. Det går hem och alla sökmotorer hittar dig. Men trots det har jag ingen riktig aning om vad jag ska skriva om sex.
OK då, bloggar som väl (!) ingen kan vara intresserad av. Jag ska se om jag kan hitta några...Eller bloggar som jag hade läst om jag skulle läst bloggar.

Andra bloggare som har rätt - eller fel

Nu tänkte jag presentera ett antal bloggare som tror att just bloggar ska ta över samhället. Inga fler morgontidningar, inga fler som behöver prenumera, ingen som köper kvällstidningarna som visar på att journalisterna i dagens läge bara är köpta och som inte längre har något som helst förtroende från de vanliga läsarna. Att bloggar och andra sociala medier tar över journalisternas roll i samhället. Det här blir kul.

Och nej... Jag har inte ätit någon middag än - jag förstår att ni undrar - men sonen som är på studentskiva kommer inte hem förrän sent och vad ska jag tillbringa kvällen någonstans? Så klart med min blogg och med er. Fast jag har ju inga läsare - vilket iofs jag gläds åt. Inte vill väl jag vinna Aftonbladets bloggpris, inte vill väl jag bli länkad till hit och dit. Varför? För min blogg bara visar hur fantastiskt ointressant det är med folk som skriver om just frukostar, middagar, studenter och mycket liknande.
Här kommer några av de som vill säga sitt i bloggandet och som vill visa hur fantastiskt oumbärliga de är i just sitt bloggande:
Bloggtoppen: Här får vi veta exakt vilka som ligger i topp med sina bloggar.
Pointblogg.se: Här listas de populäraste bloggarna. Ettan är hunden Ludde och katten Smulan.Små vardagsberättelser. Kul
Japans populärsta blogg: Kan ni läsa det så bra. Jag gissar att det handlar om underkläder. Och det vill vi ju veta allt om.
Annica Tiger: Är glad för utnämningen 2005. Vad som hände sen har jag ingen aning om. Hon kanske insåg att ingen läste det.
Sveriges 100 populäraste bloggare: I Wordpress alltså, ett annat bloggverktyg än vårt. Hur gitter de? Och hur hittar de alla? Gammal lista, rätt ointressant egentligen.
Bloggportalen: Här hittar du massor av bloggar. Allt ifrån folk som vill ha råd om varför deras barn gråter på nätterna till fildelningslagaar. Jättebra - men inte någonstans hittar jag någon som säger hur jag får tid att hålla mig uppdaterad.
SEOTaktik.com . De berättar för mig hur jag kan se till så att min blogg blir populär. Jo, det behöver jag.
Journalistik verca bloggar, vilket är mest trovärdigt? här fanns det massor. Jaa, vad säger du? Litar du mer eller mindre på en journalist eller en bloggare? Vem tror du mest har en hemlig agenda? Vem har förbundit sig till de etiska reglerna och vem skriver för nöjes skull? Eller för att bli populär och komma högt på listan och därmed också kunna sälja annonser på sin bloggsida?
Jag bara måste. Påminna dig om källkritik. Att inte tro på en version utan att undersöka den andras. Tro mig det finns alltid två sidor av allt. Man kan välja här: att tro på den ena och ge fan i vad den andra säger. Bekvämt och snabbt. Men hur rätt är det egentligen. Källkritiken är viktig för i alla fall jag inbillar mig om att de flesta vill bilda sig en egen uppfattning om saker och ting. Men hur många bloggar använder sig av just den? Hur många lyssnar bara på sin röst, sina vänners röster, samhällets åsikt och så vidare. Var kritiskt! Försök hitta andra åsikter! Ta reda på vad motparten säger! Det kan faktiskt vara att den åsikt du hade från början måste analyseras några minuter till.

Jag har ju jobbat

Oj, nu märker man för- och nackdelar med att blogga om frukost, middag och sömn. Det finns de som inte har tid att blogga under dagtid. De måste göra det när barnen lagt sig, när lugnet börjar lägra sig och så vidare. Hur intressant är det då? När du inte får veta vad jag har ätit till lunch eller om jag ätit, när du inte kan följa mig genom dagens alla arbetstimmar.
Hade du hellre sett att jag skrev något ca var 15:minut om jag då redogjorde för vilka fikapauser - om några - jag hade och vad jag då åt till frukost, eftermiddagskaffet och liknande?

Med en nypa salt - med tonvis av saltnävar tycker jag

Hoppsan. Nattens bibliotek vill inte höra talas om att bloggar är trams. Nähä... Då har han inte läst min ickeblogg för inte ens här kan han väl tänka sig att det finns något att hämta. Eller? Han kanske tycker att jag som svensk medborgare har all rätt att säga och tycka vad jag vill. Det är ju trots så att Sverige har yttrandefrihet och den måste vi värna om. Även om vi som bloggare inte har några som helst skrupler när vi skriver eller när vi länka. Vadå att det vi säger kan såra någon, att det vi skriver om finns kvar i all evighet. Och kanske framför allt: att det vi säger kan tas som sanning.
Klart att det är trams, klart att man måste ta det med en nypa salt, klart att man ska vara kritisk mot bloggare. Framför allt så måste man se den andra sidan också.
Men nej förresten, kanske inte om vad vi ickebloggare åt till frukost och middag. Det är ju oftast sant och oftast oerhört ointressant för de flesta.

För oss som åt middag även på onsdagen

För några var vi väl. Vill du veta vad vi åt? Klart du vill annars vore du inte här och läste min icke-blogg. Vi åt stekt kyckling och stekt potatis från igår. Läs tidigare inlägg så förstår du. Efter det satte sig sonen vid datorn och vad skulle jag då göra. Så klart att jag skulle icke-blogga. Vilket jag gör nu.
Kollat nätet lite grand. Och förstår fortfarande inte varför inte massor av människor läst mina inlägg i ickeblogg-bloggen. Kan det vara så att den inte är intressant, att ingen är nyfiken på den? Men hur ensam är jag med det? Det måste ju finnas massor av bloggar och bloggare som bara pratar skit och som ingen är intresserad av? Nähä. Får alla sin beskärda del av besökare?
Bloggar är ju den nya framtiden säger många. Bloggar ska ta över journalistiken, bloggar ska ge dig det senaste som hänt och dessutom är det ju gratis. Tidningarna går dåligt, ingen vill prenumera helt enkelt för att all information på nätet är gratis. Och då undrar ju jag, vilken information är gratis? Min blogg - absolut. Bloggar ungefär lika meningslösa som min? Absolut.
Men litar du på mig när jag skriver att jag vet allt om Vietnamkriget? Om jag skriver att jag också vet vem som sköt Olof Palme? Nej, nej, inte Christer Pettersson, det tror ju alla. Men jag har mina källor. Och dem litar jag på. Vill du veta vad jag vet? Hör av dig då.

Nu vet jag hur ni ska upptäcka mig i bloggmolnet

Om jag skriver något om porr, polis, sladder, hata, sport och liknande så kommer alla (?) att se mig. Än en gång är Google till hjälp. Här hittar jag alla ord som jag måste ha i min text för att folk ska se min icke-blogg. Nu så ska ni få se hur "hittad" och populär jag ska bli. Kanske kan det till och med leda till något pris framöver.
Sa jag förresten att det regnar här och att trädgårdsarbete inte är att tänka på. Nähä, då sätter jag väl igång med middagen. Kycklingklubbor får det väl bli, stekt potatis som blev över från igår. Måste jag verkligen ha sås till det?
Minste grabben ska spela fotbollsmatch i dag. Som en ansvarig och duktig mamma - som inte har tid att blogga - så får jag väl åka och se den. Måtte de vinna. Så klart kommer jag i morgon att noggrannt redogöra för hur matchen gick och vem som gjorde vad. För det vill väl alla veta?
Tänk så många inlägg jag har hunnit med i dag. Jättebra. Men... jag har ju inte jobbat idag, barnen är borta och jag skiter i dammsugningen och trädgårdsarbetet. Jag ska jobba i helgen så hur ska det gå då?
Jag fasar vid tanken att jag inte med ett par timmars uppehåll kan skriva till er (?) och berätta om allt som händer.
Blogguppdatering: fortfarande ingen som läser mig och som följer mig. Google Analytics hjälper mig i den processen.

När ser ni mig?

Nu har jag ju skrivit inlägg i två dagar och fortfarande är det ingen som läst dem eller ens länkat till dem. Varför? Är den patiskt? Är det ingen som vill veta vad jag gör hela dagarna? Är ni inte intresserade av vad jag ska äta till middag? Jag är ju övertygad om att ni vill läsa det här. Varför har jag ingen som följer mig, varför har ingen kommenterat mina inlägg. Varför varför?
Eller är det kanske så att ni bara följer "seriösa" bloggar? De som har något att tillföra? OK. Då ger jag mig ut på jakt efter de "seriösa" bloggare som inte har någon baktanke på att blogga eller att publicera sig. Ge gärna tips om du hittar någon som inte har bytat ut sin inlåsta dagbok i rött skinn mot en blogg där alla kan läsa om livets vedermödor.

Anonym icke-bloggare?

Jaha, och varför är jag då anonym?
Har jag något att dölja?
Ja.
Vågar jag inte stå för mina texter?
Jo, anonymt
Dessutom har jag en gmail-adress. Så får man väl inte göra, icke-blogga anonymt alltså?
Jooo, får man visst
Är jag feg?
Absolut
Ljuger jag?
Ja om allt som har med min identitet att göra
Har jag säkrat alla sätt att komma på vem jag är?
Inte alls, det finns hål - här också.
Kan någon blogga helt anonymt?
Nix, det finns alltid de som är nyfikna/förbannade/vill-visa-sig-på-styva-linan och så vidare.
Kan jag inte surfa anonymt i alla fall?
Så klart att du kan. Här kan du se några av de "tricken". '
Men vill du inte bli läst? Vill du inte få reaktioner på vad du skriver?
Så klart att jag vill. Få reaktioner alltså. Bli läst? Njae, jag gillar ju inte bloggar. Dessutom är det väl ingen som hittar in till den här bloggen.

Jag ska vara kontroversiell, jag ska racka ner på massor av bloggar, jag ska hänvisa till andra sidor och jag ska vara elak. Det vågar jag inte göra om jag ska visa mitt namn. Är jag ovanlig? Absolut inte. Dessutom är jag övertygad om att min identitet kommer att röjas vad det lider. Det finns få eller inga bloggare som inte vill knäcka identiteter. Trots att de säger sig vilja respektera anonymiteten och allas rätt att säga sitt på nätet.

Förresten, inte bryr du dig om mitt riktiga identitet. Inte läser du väl du min blogg? Varför skulle du?
Resten av dagen: En liten tur i trädgården där det måste planteras blommor. Inspirationen får jag från bland annat odla.nu, jag beställer massor därifrån. Sen måste jag väl laga middag. I dag blir det utan tvekan hämt-pizza.
Sen får jag väl torka golven. Undrar vilket det bästa rengöringsmedlet är för trägolv? Några förslag? Jag har förresten köpt mjölk i dag, då köpte jag samtidigt Aftonbladet där man fick första delen av Sopranos.

Letar man på hata bloggar på Google så hittar man ett flertal sådana. Konstigt men väldigt få av dem är kategoriska. Men det finns någon som många hatar. Blondinbella får många bloggare att bli upprörda. Men varför läsa hennes blogg då? Borde det inte vara så att om man hatar Blondinbella så läser man inte hennes blogg? Nu har vi som hatar bloggar också fått en jag-hatar-bloggare-som-hatar bloggar. Det är väl rätt kul? Fast försöker du läsa på hans blogg om att hata bloggare så finns den inte mer. Vad kan väl ha hänt med den?
Förresten, vi åt fil och kokt ägg till frukost. Det ville du väl veta. Och så regnar det också. Och jag skulle behöva dammsuga.

Och jag som inte hann blogga igår

Glömde jag att säga att vi åt fläsklägg till middag i går? Jättegott, då hade jag marinerat den rejält och med nypotatis. Så nu vet ni det. I morse försov vi oss lite. Vilket innebar att hela morgonen blev försenad med alldeles för många minuter.
På Ekot säger de att Chrysler kan bli Fiatägd. Innebär det att Chrysler snart kommer att ge ut en liten, liten bil som bara drar 0,3 liter/mil?
Oj, nu skriker mina barn om frukost. Och här sitter jag och bloggar. Jag ska bara.... Sen fortsätter jag med varför jag inte gillar bloggar. Och då ska jag noggrannt redogöra för vad vår frukost bestod av. För det vill väl alla veta?

Varför blogga när man kan fixa middag?

1. Potatisen måste faktiskt kokas.
2. Det måste dukas och alla måste inspireras till att sätta sig vid köksbordet och äta middagen.
3. Man måste plocka undan, diska och torka av spisen.
4. Dessutom måste man få familjen till just middagsbordet - trots att de hellre vill spela spel på datorn, "jag ska bara...", träna fotboll, duscha....
5. Oj, nu vill jag gärna blogga men jag ska bara fixa köket först. Sen måste jag se till så att tvätten är ren och kanske borde jag stryka något till morgondagen.
6. Nu ringer någon försäljare. Varför är jag en av dem som måsta köpa Viagra på en tremånadsprenumeration?
7. Nyheterna. Det måste jag se ju - jag måste hålla mig uppdaterad med vad som händer i världen.
8. Oj, nu ringer äldsta sonen som vill låna pengar. Jag ska bara för över dem till hans konto.
9. Nu börjar ju min favoritserie. Jag lägger mig i sängen så länge. Men sen då djäklar ska jag skriva om min kväll
10. Oj, nu somnade jag visst. Och vem saknar min blogg?